Idag när jag vaknade kände jag bara hur underbart allting var. Kan ha lite att göra med att jag efter en väldigt lång vecka med saknad fick träffa min pojke igår igen. Ni vet när man verkligen saknar någon så att det gör ont i hjärtat? Så var hela min vecka tills igår... och när man äntligen ses igen är det så underbart att man inte kan sluta krama om personen och säga hur glad man är att man är där i just den stunden med personen, hur mycket man saknat varandra, hur fin personen är, hur mycket man älskar personen, hur lite man vill leva utan personen.

Underbart. Nu längtar jag tills imorgon!