Sista sommarlovsdagen. Ingen känsla alls, är det nu det tar slut? Känns inte, inte ett dugg.
Jag bara väntar på att dagen ska ta slut, jag vill det ska bli tisdag men inte att skolan ska börja.

Jag vill kunna säga att jag längtar efter hösten och allt vad som komma ska det här skolåret. Men. Vill och vågar inte ens tänka på allt som väntar på mig i höst och under hela året. Om någon vecka kommer jag vara vuxen enligt vårt samhälle, men vad betyder vuxen? Ingen aning, jag som just fyllde tolv år och började högstadiet.

Hösten 2010. Tusen utmaningar.
Tidigare idag sa jag åt en vän att jag har tur om jag klarar av allt detta psykisk, om jag lyckas behålla balansen i livet är jag världens lyckligaste. Hur ska lilla jag, som stressar över minsta lilla sak som att ta mig till skolan, hur ska jag klara alla höstens utmaningar?

Vilka utmaningar?
Jag ska bli vuxen, börja leva livet på riktigt. Leta jobb, och kanske kanske (med mycket hopp) hitta en egen lya... finns inget jag önskar mera än det. Vill lära mig leva på egen hand, stå på egna ben, inte vara beroende av föräldrar eller syskon. Ja, sen kommer det jag är mest rädd för. Studenten och alla studentskrivningar. Jag är ingen plugghäst men jag bryr mig om min utbildning och blir helt klart ledsen över dåliga resultat, så ja jag kan säga att jag är räddast av alla här.

Bit ihop, bara i ett år. Bit ihop.