Vad är skönare än att dra på sig de allra skönaste och varmaste (och en aning fulaste :D) strumpor och sätta sig på sängen med massa kuddar och filtar och en varm kopp vaniljte i handen? Tror inte det finns något skönare, om man bortser de riktigt mysiga stunderna med min fina pojke.

På tal om min pojke har vi idag, trettioförsta, varit tillsammans i tio hela månader. Känns mycket mindre än så, men dessa tio månader har varit de absolut bästa. Lärorikt och underbara minnen har du gett mig... mer ska det bli! En extra våt puss till dig Nicklas!

Min blogglust börjar komma tillbaka, kanske märks en aning. Fast nu ska jag ta och hoppa i säng och ta mig till skolan i väldigt gott skick förhoppningsvis (vanligtvis blir förkylningar värre över natten?). Gonatt!

Tänkte idag vilken tur jag har haft som ännu inte blivit sjuk, med tanke på hur många som blivit sjuka på sistone. Borde inte ens ha tänkt den tanken, för nu börjar jag känna att en förkylning är på gång. Tyvärr.

Ska försöka klä mig ordentligt och ta kanske och dricka lite te nu innan läggdags så att det faktiskt inte utvecklas till någon förkylning. Det är det absolut sista jag behöver just nu, denna vecka. Och det var ett tag sen jag läste Glöd så jag kanske tar och bäddar ner mig i sängen, med en tekopp som sagt och den lilla datorn och läser en stund... kanske en film eller så också.

Puss

Har klickat mig in på H&M's hemsida i flera dagar nu bara för att få se denna skönhet. Köpa eller inte?
Men nu, NUU är den min :D en ny älskling i garderoben, och det blir bara bättre... fick den av världens finaste pojke dessutom!

Tror visst jag glömde säga tack så glad som jag blev, men tack Nicklas för underbaringen!

Tyvärr känns den för fin för en vanlig dag, så nu väntar jag bara på att det ska komma upp ett tillfälle att slänga den på mig. I'm lovin' it!

Idag fick jag äntligen beställt lite kläder... och skor, från både H&M och Gina. Lite utfyllnad i garderoben minsann!
Och imorgon ska jag ännu inhandla en ny kärlek. Denna puderrosa volangtopp som tyvärr hade tagit slut på webshopen.

Tack till broder och moder som håller min garderob uppdaterad ;)

Jag har sysselsatt mig med att göra Mollies blogg idag. Faktiskt första gången jag designade åt någon som jag egentligen inte känner... och det var rätt skoj, speciellt roligt är det att se någon bli så glad av något jag gjort.

Övning ger färdighet sägs det, nu är jag sugen på att fixa min egen blogg också!

För den behöver en grym makeover.

Åker till åminne ikväll och odlar blåsor av för mycket dans. Vi ska shejka loss nu, det här blir officiellt sommarens slut!
Men innan det ska vi värma upp här hos mig, lite tårtätas blir det allt. En försenad födelsedagstårta, hah.

Skönt med helg nu, ska förhoppningsvis hinna beställa lite kläder i helgen... som min bror betalar! :D
och annars blir det inte mycket mer, men en bra helg blir det kan jag lova.

När jag idag rusade igenom Rewell Center slog mig en tanke som jag alltid vetat men ändå inte tänkt på.
Oavsett om jag har all tid i världen eller ingen tid alls stressar jag alltid. En äkta stressmänniska är jag, till och med när jag sitter här nu känner jag stressen stiga inom mig.

Har äntligen skickat iväg intervjun till Eos vilket känns som en grym lättnad, och nu gäller det att ta tag i allt annat.
Städa är en bra början, och... jag vet inte. Mycket men ändå inget?

Folk frågar hur det känns och jag har verkligen ingen aning. Borde det kännas speciellt att fylla år? Det är egentligen bara e vanlig dag som säger att man är ett steg närmare 18 år, ett steg närmare rynkor, ett steg närmare döden. Trots allt tycker jag om den här dagen, alla runt mig får mig att känna mig smått speciell just idag.

Den värsta frågan som kommer upp när den här dagen närmar sig är just "vad önskar du dig". Jag önskar mig absolut ingenting, bara att få vara med dem som står mig närmast. Ändå uppskattar jag presenter och omtanken, man har något som påminner en om just den här dagen, om just den personen man fick det av. Men nej, jag behöver inget. Bara sällskap av den bästa.

Och för att "fira" min sjuttonårsdag ska jag och min pojkvän ta oss ett dopp, hans första i sommar. Äta på subway och ta det lugnt bara. Tack Nicklas, för allt du gör.

365-projekt. En bild per dag, i ett år. Jag funderar på att testa.
Om jag bestämmer mig för det får dag ett bli 23 augusti 2009. Min sjuttonårsdag.

Idag är det sista dagen jag kan säga att jag är sexton år och förhoppningsvis sista dagen jag kommer känna mig som ett litet barn. Jag minns när Nicklas hade fyllt sjutton... kände mig så otroligt liten jämfört med honom! Även om det bara var skillnad på en siffra kändes han som en rikti karl mot mig :D men imorgon ändras det...

Nu ska jag hjälpa Sofia med hennes blogg och sen städa, skriva intervju, äta, baka, kolla film, ta det lugnt... imorgon ska jag och pojken min ta oss till något simställe och ta ett dopp, oavsett väder sade jag idag. Får se om jag kan hålla det :)

Jag skulle fylla ut bloggen med åtminstone en bild, inte någon speciell. Bläddrade igenom tusentals mappar och gav upp, finns inget att visa. Så jag bjuder på en fin låt. Älskar ju dessa lugna melodier med fin text.... bra avslut på kvällen ja!

Ska lägga på någon film och förhoppningsvis somna väldigt snart. Har annars också försökt knåda ihop något nytt till bloggen, men förgäves, går inte utan min krativitet som tappades bort där före sommarlovets början nångång.

Skriver och raderar, gång på gång. Hur kan det vara så svårt att få tankar till ord?
För mycket tankar i huvudet just nu, tror jag behöver en promenad eller en kort cykeltur.

Det bästa man kan göra på söndagar är att slöa och det är precis vad jag gör. Min bror åkte iväg med min externa hårdskiva hela helgen, dvs så gott som ingen sysselsättning för mig. Den goda nyheten med det är väl att jag tagit mig tiden och renskrivit några rader av eos-intervjun jag hade i somras. Svårt att komma igång, men när man väl gör det rullar det!

Ska fortsätta denna regninga dag med att ta en varm dusch, läsa och renskriva så långt det går utan bilderna som rest bort till staden med min bror. Imorgon kämpar jag vidare med skolvecka nummer två.

Puss

Javisst skolan drog igång i tisdag och det börjar rulla på som vanligt igen, tillbaka till vardagen nu.
Försenade lärare, för lite sömn, långa dagar och dålig skolmat... allt är sig likt.

En liten tupplur skulle allt passa bra, men tyvärr finns det alltför mycket jag behöver göra omedelbums.

Ett par timmar återstår ännu av sommarlovet, men jag sörjer inte... jag måste alltid ha något att göra annars blir jag rastlös, vilket inte lär hända när skolan dragit igång. Dessutom saknar jag att ha folk runt mig, folk som får mig att skratta så man får ont i magen. De som gör dagarna värda att ta sig igenom.

Tänker ta det riktigt lugnt ikväll, ägna lite tid åt mig själv. Det är något man borde göra oftare, lägga problem och stress och allt negativt åt sidan bara för en stund. Jag må låta som ett vrak när jag säger sådär, men ärligt talat har jag inte varit så här lycklig på länge.

Vissa saker bör hända för att man ska förstå betydelsen i det hela.

Har susat igenom denna fina sommarnatt med min motorstyrda vän på två hjul.
Från stan, från bio, från män som hatar kvinnor.

Mhmm, det märks att sommaren börjar blekna bort. Slut för i år, finito.
Nätterna börjar bli mörka och isiga nu, men hösten är fin den med... man har iallafall en orsak att klä sig som en björn.

Jag ska börja från ruta ett, eller två med bloggen, snart.

Varför? Känns inte som jag längre, känns som att det är någon annan som skapat alla dessa inlägg.
Ska göra något bra den här gången så det kan ta en god stund innan allt kommer upp.

Känner mig som en liten nörd som sitter och väntar ivrigt på att skolan ska börja.
Men seriöst, jag klarar inte av att sitta hemma helt still längre... haha.

Hade en väldigt bra dag igår med finaste pojken, skulle inte ens släppt taget om honom för kvällen om jag inte varit tvungen. Tror jag under resans gång glömde bort lite hur det kändes att vara lycklig med någon, för det var miljoner gånger bättre än jag föreställt mig.

Under dessa tre lediga dagar som är kvar innan skolan tar fart borde jag ta mig in till stan en gång, kanske göra något på lördag och skriva färdigt Eos-jobbet. Inte blir det sådär sysslolösa dagar precis, men det gillar jag.

Har kännt mig dålig hela veckan, jag antar att det är värmen som tagit kål på mig. Sover hur mycket som helst men är aldrig tillräckligt pigg vilket resulterar i att jag tar mig genom dagarna som en zombie. Benen känns som flera ton, nästan så att de ger upp. Och inte känns det precis bättre i huvudet...

Men idag är det sista dagen här och jag får packa väskorna med glädje, jag saknar min säng! Vill sova ordentligt och känna mig utvilad för en gångs skull när jag vaknar. Men det jag ser mest fram emot är ändå att få träffa min underbara pojkvän, jag längtar!

Fram med resväskan för nu ska jag verkligen få tiden att rusa, hah ;)