Visst tänker man lite mycket ibland. Men vet ni, jag har det perfekta botemedlet.
Lyssna på glad musik, gå ut och gå, spring lite! Gå till en trygg plats från din barndom!

Igår hoppade jag på cykeln och cyklade till lågstadiet. Visserligen hade jag inte den perfekta lågstadietiden men visst var allting lättare då. Man visste inte så mycket på den tiden, hela världen gav trygghet. I två timmar satt jag där, tänkte på allting man kan. Min tid i lågstadiet flög igenom mina tankar för en stund. Visst var man liten och oskyldig då, inget att hålla koll på, inget att oroa sig för.

Efter två timmar kom bollen min dit. Kramades. Kysstes. Pratade.
Vissa dagar kan jag sakna dig outhärdligt mycket, fastän det bara var någon dag sen vi sågs.
Vissa dagar blir jag galen av saknad, det höll jag på att bli igår. Tack för din räddning, älskling.

Vi sparkade lite boll, han tränade mig. Jag önskar jag hade dig som tränare.
Tror bestämt jag skulle komma i form, det lilla vi sparkade gav mig tunga andhämtningar.

Jag önskar jag kunde satt stopp på tiden igår, du vet.

♥