Visst tänker man lite mycket ibland. Men vet ni, jag har det perfekta botemedlet.
Lyssna på glad musik, gå ut och gå, spring lite! Gå till en trygg plats från din barndom!

Igår hoppade jag på cykeln och cyklade till lågstadiet. Visserligen hade jag inte den perfekta lågstadietiden men visst var allting lättare då. Man visste inte så mycket på den tiden, hela världen gav trygghet. I två timmar satt jag där, tänkte på allting man kan. Min tid i lågstadiet flög igenom mina tankar för en stund. Visst var man liten och oskyldig då, inget att hålla koll på, inget att oroa sig för.

Efter två timmar kom bollen min dit. Kramades. Kysstes. Pratade.
Vissa dagar kan jag sakna dig outhärdligt mycket, fastän det bara var någon dag sen vi sågs.
Vissa dagar blir jag galen av saknad, det höll jag på att bli igår. Tack för din räddning, älskling.

Vi sparkade lite boll, han tränade mig. Jag önskar jag hade dig som tränare.
Tror bestämt jag skulle komma i form, det lilla vi sparkade gav mig tunga andhämtningar.

Jag önskar jag kunde satt stopp på tiden igår, du vet.

♥

18 månader. Underbara magiska månader.
Jag tänker på dig och ler stort. Ingen förutom du kan få mig att le på det viset, det är magi.
När jag är med dig ler jag ännu större. Ingen är lyckligare än mig, ingen har en så fin pojkvän som jag har. Ingen.

Var det inte för någon månad sedan vi satt runt klippa&klistra-borden,
du minns när jag såg på dig så blygt och inte kunde sluta fnissa?
Var det inte bara några veckor sen vi kysstes första gången bland skolans klädhängare?
Jag tyckte det var så pinigt, det pirrade mer än någonsin i magen min.
Jag undrade vad du tänkte på, hade du lika många fjärilar i magen som jag?

18 månader senare är jag ännu kärare. Ännu lyckligare.
Kan man verkligen vara så här lycklig med någon, kan kärlek verkligen vara så bra?

Älskar när du berättar hur fjantig jag är. Det gör mig minst lika glad som om du kallade mig vacker.
Vi är antagligen det fjantigaste paret i universum, men det är därför vi passar så bra. Klick säger det.
Som vi sa igår, så sant det kan bli.

Jag älskar dig, min boll ♥

Det har verkligen varit en lång dag för min del. Jag och Ida har kämpat med en design som inte alls ville som vi ville. Detta var verkligen värsta jag varit med om, orkar inte ens förklara vad vi sysslat med ni skulle bli helt snurriga. Har själv inte återhämtat mig än.

Stolt över vad vi åstadkom är jag definitivt, visar vad det blir till när det är färdigt. Men nu ska jag vila mina ögon från datorn och istället stressläsa mig igenom L.A Candy hela natten. Åh, jag älskar verkligen den boken. Läs den!
(Den är grymt lättläst, för er som har svårt med engelskan kan jag lova att ni skulle klara denna galant. Den är galet bra!)

Kvällar som dessa tänker jag alldeles för mycket, oroar mig för allt och ingenting. Beslutsångest, oro, rädsla och stress... behöver nog inte säga mera.

Snart bubblar jag sönder av dessa tankar. En kram är allt man önskar sig.